klister

Svenska

Substantiv

Böjningar av klister	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klister	klistret
Genitiv	klisters	klistrets

en tub med klister

klister n

1. (teknik) substans (som oftast men inte alltid är trögflytande innan den appliceras, och oftast men inte alltid blir fast därefter) använd för att sammanfoga två ytor

   Har du klister som håller för väggmontering?

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1520 (cirka). Som fornsvenska klisther.

   Synonymer: lim

Besläktade ord

• klistra

Sammansättningar

• tapetklister

Fraser

• sitta i klistret
• sitta som klistrad

Översättningar

se lim