lim

Tvärspråkligt

Kod

lim

lim

1. (ISO 639-2) kod för språket limburgiska
2. (ISO 639-3) kod för språket limburgiska

Svenska

Substantiv

Böjningar av lim	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lim	limmet	lim	limmen
Genitiv	lims	limmets	lims	limmens

en tub med lim

lim

1. (teknik) substans (som oftast men inte alltid är trögflytande innan den appliceras, och oftast men inte alltid blir fast därefter) använd för att sammanfoga två ytor

   Har du lim som håller för väggmontering?

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1430-1450. Som fornsvenska lim.

   Besläktade ord: limma

   Sammansättningar: limfärg, trälim, tvåkomponentslim

   Synonymer: klister

   Jämför: fogmassa (behåller volymen)

Översättningar

substans använd för att sammanfoga två ytor

• engelska: adhesive ^(en), glue ^(en)
• esperanto: gluo ^(eo)
• finska: liima ^(fi), liisteri ^(fi)
• franska: colle ^(fr) f
• hebreiska: דֶבֶק ^(he) (devek)
• italienska: colla ^(it) f
• polska: klej m
• tyska: Leim ^(de) m, Kleber ^(de) m, Klebstoff ^(de) m, Kleister ^(de) m

Forndanska

Substantiv

lim m

1. lem

   Etymologi: Av fornnordiska limr.