knäsättning

Svenska

Substantiv

Böjningar av knäsättning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knäsättning	knäsättningen	knäsättningar	knäsättningarna
Genitiv	knäsättnings	knäsättningens	knäsättningars	knäsättningarnas

knäsättning u

1. (historiskt eller nyhedendom) det att sätta sitt (nyfödda) barn på knät och på så vis förkunna att det är ens eget

   1895: Nordmannaskämt, efter medeltida källor, Albert Ulrik Bååth:

   För tillfället vistades hos konung Harald en man vid namn Håkan den godes knäsättning.

   2017: Forn sed i nutid (3. uppl.) (Samfundet Forn Sed Sverige):

   I det första steget, knäsättningen, pekar modern ut fadern och han tar barnet, uttrycker sitt åtagande som förälder och befäster detta genom att sätta barnet i sitt knä.

2. (historiskt) det att sätta ett nyfött barn på sitt knä och därmed uppta det som fosterbarn; adoptera
3. (bildligt) det att fastslå som riktig (äkta)

Besläktade ord: knäsätta