knaka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av knaka  Aktiv Passiv
Infinitiv knaka knakas
Presens knakar knakas
Preteritum knakade knakades
Supinum knakat knakats
Imperativ knaka
Particip
Presens knakande, knakandes
Perfekt

knaka

  1. (om föremål eller 'materialet' i föremål) producera (hörbara) ljudvågor vid (fysikalisk) stress (t.ex. mekanisk belastning eller temperaturförändring, ibland men oftast inte i samband med irreversibel skada hos materialet)
    Träet knakade när det böjdes. Vi var rädda att plankan skulle gå av.
    Det knakade i (trä)trappan. (Trä)golvet knakar när man går på det.
    Skeppet knakar.
    Vanliga konstruktioner: knaka i fogarna, växa så det knakar, knaka till
    Se även: knarra

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

knaka

  1. (reflexivt: knaka sig) få en grövre sticka eller liknande i foten