koko

Svenska

Interjektion

koko

1. (onomatopoesi) ljudhärmande interjektion för en göks läte när den gal

   1992: Folklivet i Åkers och Rekarne härader, Volym 3, Gustaf Ericsson och Magdalena Hellquist:

   Icke dess mindre så kom göken och satte sig på taket och utropade sitt välklingande koko!

   Varianter: kucku

Översättningar

se kucku

Adjektiv

Böjningar av koko		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	–
	Neutrum	–
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	–
Plural		–
		Predikativt
Singular	Utrum	koko
	Neutrum	koko
Plural		koko
Kompareras med mer och mest.
Adverbavledning		–
Not: endast predikativt

koko

1. (vardagligt) galen

   Han är ju helt koko!

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1980.

Esperanto

Substantiv

Böjningar av koko	Singular	Plural
Nominativ	koko	kokoj
Ackusativ	kokon	kokojn

koko

1. (mat) kyckling

   Meronymer: kokaĵo

2. (djur) fågel

   Hyperonymer: birdo

   Hyponymer: virkoko, kokido, kokino

3. (föråldrat) kuk

Etymologi: Av franska coq och engelska cock

Finska

Adjektiv

koko

1. hel

Substantiv

Böjningar av koko	Singular	Plural		Singular	Plural
Grammatiskt
Nominativ	koko	koot	Ackusativ 1	koko	koot
			Ackusativ 2	koon	koot
Genitiv	koon	kokojen	Partitiv	kokoa	kokoja
Lokativ (intern)			Lokativ (extern)
Inessiv	koossa	ko’oissa	Adessiv	koolla	ko’oilla
Elativ	koosta	ko’oista	Ablativ	koolta	ko’oilta
Illativ	kokoon	kokoihin	Allativ	koolle	ko’oille
Essiv			Marginell
Essiv	kokona	kokoina	Instruktiv	–	ko’oin
Exessiv	kokonta	kokointa	Abessiv	kootta	ko’oitta
Translativ	kooksi	ko’oiksi	Komitativ	–	(kokoineen)?

koko

1. storlek

Hawaiiska

Substantiv

koko

1. blod