kona

Se även köna.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kona	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kona	konan	konor	konorna
Genitiv	konas	konans	konors	konornas

kona n

1. (ålderdomligt) kvinna

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1000-talet, som fornsvenska kona, kuna, av fornnordiska kona, av urgermanska *kwenǭ. Kognat med bokmål kone och danska kone.

   Sammansättningar: horkona, trollkona

Fornsvenska

Substantiv

Böjningar av kona	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kona	konan	konur	konu(r)na(r)
Ackusativ	konu	konuna	konur	konu(r)na(r)
Dativ	konu	konunni	konum	konumin
Genitiv	konu	konunna(r)	kvinna (kvæ-)	kvinnanna (kvæ-)

kona f

1. kvinna

   Æn oxe stangar man ælla kono til dødh, tha skal oxa brytas nidhir mz stenom til dødh oc enghin skal magha æta køth hans.

   Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds, ska oxen stenas till döds och ingen får äta dess kött.

2. hustru
3. frilla

Sammansättningar: fæstekona, galderkona, giptakona, grankona, hemakona, horkona, huskona, lifkona, miskunnakona, spakona, trolkona, væfkona, ølkona

Etymologi: Av fornnordiska kona, av urgermanska *kwenǭ.

Isländska

Substantiv

Böjningar av kona	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kona	konan	konur	konurnar
Ackusativ	konu	konuna	konur	konurnar
Dativ	konu	konunni	konum	konunum
Genitiv	konu	konunnar	kvenna	kvennanna

kona f

1. kvinna

   Synonymer: kvenmaður

   Antonymer: karl, karlmaður, maður

2. fru, hustru

   Synonymer: eiginkona

Etymologi: Av fornnordiska kona, av urgermanska *kwenǭ.

Sammansättningar: eiginkona, vinkona, vinnukona

Norn

Substantiv

kona

1. hustru, fru