karl

Se även Karl.

Kvalitetskontroll – övrigt →

Den här sidan anses behöva uppmärksamhet av någon anledning.
Motivering: Väl minimalistisk definition/användning som inte riktigt täcker in alla aspekter.

Svenska

Substantiv

Böjningar av karl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karl	karlen, karln1	karlar	karlarna
Genitiv	karls	karlens, karlns1	karlars	karlarnas
Not: talspråkliga former

karl

• uttal: kɑːr

1. man, ofta en stark och manlig sådan

   Grabben jobbar som en hel karl.

   Varianter: kall (dialektalt)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1000-talet. Som fornsvenska karl.

   Besläktade ord: käring

   Fraser: vara karl för sin hatt - klara sina åtaganden

   Sammansättningar: dagkarl, fruntimmerskarl, gårdskarl, karlakarl, karlatag, karlhatare, karljägare, karltokig, kraftkarl, kvinnokarl, körkarl, läskarl, månadskarl, riktkarl, struntkarl

   Homofoner: kar

Översättningar

karl

• engelska: man ^(en), chap ^(en), fellow ^(en)
• jiddisch: מאַנסביל m (mansbil)
• nederländska: kerel ^(nl) m, vent ^(nl) m
• tyska: Kerl ^(de) m, Mann ^(de) m, Mannsbild ^(de) n

Isländska

Substantiv

Böjningar av karl	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karl	karlinn	karlar	karlarnir
Ackusativ	karl	karlinn	karla	karlana
Dativ	karli	karlinum	körlum	körlunum
Genitiv	karls	karlsins	karla	karlanna

karl

1. man
2. gubbe, gammal man

Sammansättningar: galdrakarl, karldýr, karlfauskur, karlfugl, karlkyn, karlmannlegur, karlmannsnafn, töfrakarl

Synonymer: karlmaður

Antonymer: kona