koxa
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av koxa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | koxa | koxas |
| Presens | koxar | koxas |
| Preteritum | koxade | koxades |
| Supinum | koxat | koxats |
| Imperativ | koxa | – |
| Particip | ||
| Presens | koxande, koxandes | |
| Perfekt | koxad | |
koxa
- (dialektalt) betrakta, titta
- 1749: Carl von Linnés resa till Skåne, Carl von Linné:
- Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet [...] Revet syntes här och där koxa utur vattnet.
- Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet [...] Revet syntes här och där koxa utur vattnet.
- 1915: Bergets sång, Ernst Didring:
- [...] men de sista dagarna i maj slog snöstormar ner på nytt och bredde likkläde över alltihop. Bjarne ville gråta där han satt i sitt kyffe och koxade ut genom fönstret. Det var som om snön fallit på en naken ungmös vårkropp.
- [...] men de sista dagarna i maj slog snöstormar ner på nytt och bredde likkläde över alltihop. Bjarne ville gråta där han satt i sitt kyffe och koxade ut genom fönstret. Det var som om snön fallit på en naken ungmös vårkropp.
- 1988 (27 november): Storfiskare med finess (Svenska Dagbladet), Gunnar Brusewitz:
- Han såg egentligen föga martialisk ut trots profilen, påminde mest om en ruggig kalkon när han vaggade omkring med stora fötter på isen eller satt och koxade omkring sig med nackfjädrarna fläktande i blåsten.
- Han såg egentligen föga martialisk ut trots profilen, påminde mest om en ruggig kalkon när han vaggade omkring med stora fötter på isen eller satt och koxade omkring sig med nackfjädrarna fläktande i blåsten.
- Etymologi: Av fornsvenska koxa, motsvarande äldre danska koxe; avledning av dialektala koka, koga, "titta", danska kåge, koge, "kika", norska koga, "kika"; norska och isländska kaga, "kika". Andra förekommande former är gucka, guxa, kucka, kuxa (Ockelbo).
- 1749: Carl von Linnés resa till Skåne, Carl von Linné:
- (slang) ta kokain
- Besläktade ord: koxad