kuckel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kuckel  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ kuckel kucklet
Genitiv kuckels kucklets

kuckel

  1. (vardagligt) det att syssla med förbjudna saker i smyg
    Besläktade ord: kuckla, kuckelura, kuckelurum
    Användning: Ibland har ordet förväxlats med kackel.
    Jämför: fuffens, skumraskaffär
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=kuckel&oldid=3305187”