kula

Se även kuła.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kula	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kula	kulan	kulor	kulorna
Genitiv	kulas	kulans	kulors	kulornas

[1] kula

[3] 9mm kula

[4] ett björnskelett i kulan

[8] i gult fält tre kulor av röd, ordnade två över en (vapnet av Courtenay-släktet, grevar av Devon)

kula

1. sfäriskt, massivt föremål av relativt liten storlek

   Synonymer: klot

   Sammansättningar: glaskula, plastkula, rivningskula, stenkula

2. liten klotformad leksak som används i flera barnlekar

   1878: Ungdomens bok, Albert Norman:

   Innan man hade uppfunnit konsten att göra lämpliga kulor, lekte barnen med små runda stenar, sådana, som i överflöd finnas vid stränderna af bäckar, floder, sjöar och haf.

   Synonymer: putekula, spelkula, stenkula

3. projektil avfyrad ur eldvapen

   Synonymer: skott

   Sammansättningar: gevärskula, kulbana, kulhål

4. underjordisk hålighet

   Synonymer: håla, lya

   Sammansättningar: jordkula

5. (slang) testikel; kortform för pungkula
6. (slang, i plural: kulor) pengar
7. (ålderdomligt) parti i vissa spel
8. (heraldik) en bild med rund form

   Användning: En kula av guld eller silver kallas byzantin.

Etymologi: Från tyska Kugel (”kula”).

Fraser: börja på ny kula

Se även tesaurus: Vapen, Krigföring, Täthet, Framdrivning, Utsvällning, Trindhet, Tillhåll

Översättningar

sfäriskt föremål

• bokmål: kule ^(no) mf
• danska: kugle ^(da) u
• engelska: ball ^(en), marble ^(en)
• finska: kuula ^(fi)
• italienska: biglia
• japanska: 玉 ^(ja)
• nederländska: bal ^(nl) m, balletje ^(nl) n
• polska: kula ^(pl) f
• portugisiska: bola ^(pt) f
• tyska: Kugel ^(de) f

projektil

• afrikaans: koeël
• engelska: shot ^(en), bullet ^(en)
• franska: balle ^(fr) f
• galiciska: bula
• italienska: proiettile ^(it) m
• lakota: mázasu, sú
• nederländska: kogel ^(nl) m
• polska: kula ^(pl) f, pocisk ^(pl) m
• portugisiska: bala ^(pt) f
• spanska: bala ^(es) f
• turkiska: mermi ^(tr), kurşun ^(tr)
• tyska: Kugel ^(de) f

hålighet

• engelska: den ^(en)
• polska: jama ^(pl) f, dziura ^(pl) f, nora ^(pl) f
• tyska: Höhle ^(de) f

Verb

Böjningar av kula	Aktiv
Infinitiv	kula
Presens	kular
Preteritum	kulade
Supinum	kulat
Imperativ	kula
Particip
Presens	kulande, kulandes
Perfekt	–

kula

1. sjunga med gäll röst för att locka på kor

   Besläktade ord: kulning

Bottniska

Verb

kula

• uttal: /cʰɞ̀ːlɑ/

1. roa sig med små göromål efter bekvämlighet
2. roa sig med menlöst glam och prat med varann

   Sit og kula og ró og gef dig tíð.

   Sitt och och ro sakta med bekvämlighet och ge dig tid.

   Vé sitj’ hérnă og kula tvá ein.

   Vi sitter här och roar oss på tu man hand, under samtal.

3. gå långsamt

   kuma kuland

   komma sakta vandrande

Varianter: kura

Besläktade ord: kul

Polska

Substantiv

kula f

1. klot, kula

Verb

kula

1. böjningsform av kulać; halta