kviga

Svenska

Substantiv

Böjningar av kviga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kviga	kvigan	kvigor	kvigorna
Genitiv	kvigas	kvigans	kvigors	kvigornas

kviga

kviga

1. ung ko som ännu ej kalvat, framförallt om nötkreatur

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet, som fornsvenska kvigha.

   Hyperonymer: ko, nötkreatur

   Kohyponymer: tjur, oxe, stut, kalv

Översättningar

ung ko som ännu ej kalvat

• bokmål: kvige mf
• danska: kvie ^(da) u
• engelska: heifer ^(en)
• finska: hieho ^(fi)
• franska: génisse ^(fr) f
• kroatiska: junica f
• limburgiska: vaers f
• lågskotska: (Shetlandsöarna) quaig
• polska: jałówka ^(pl) f
• ryska: нетель ^(ru) f
• spanska: novilla f
• tjeckiska: jalovice ^(cs)
• tyska: Färse ^(de) f, Jungkuh f