kalv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
kalv



Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalv kalven kalvar kalvarna
Genitiv kalvs kalvens kalvars kalvarnas
en ko och (nere och framme) en kalv

kalv

  1. (djurungar) ung avkomma till vissa djur, främst nötkreatur och vissa andra idisslare men även t ex valar
    Besläktade ord: kalva
    Etymologi: Av fornsvenska kalver m, motsvarande danska och norska kalv, fornsaxiska kalf n, fornhögtyska chalp m (tyska kalb), med ursprung i germanska stammen *kalbaz n. Jämför finska lånordet kalpei
    Sammansättningar: dikalv, elefantkalv, fjolårskalv, guldkalv, gödkalv, kalvbog, kalvbringa, kalvbräss, kalvbär, kalvdans, kalvfrikadell, kalvfärdig, kalvhage, kalvhopp, kalvklov, kalvko, kalvkotlett, kalvkrås, kalvkött, kalvlägg, kalvmage, kalvmule, kalvrumpa, kalvrygg, kalvränta, kalvsadel, kalvskinka, kalvskinn, kalvslakt, kalvsprång, kalvstek, kalvstäva, kalvsylta, kalvtunga, kalvvaccin, kalvöga, kalvöra, kvigkalv, påläggskalv, renkalv, rådjurskalv, spädkalv, stutkalv, tjurkalv, älgkalv
  2. (dialektalt) liten sjö intill en större /med vilken den med in- eller utloppet är förenad/
  3. (föråldrat) vadmuskel

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalv  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalv kalven kalver kalvene
Genitiv kalvs kalvens kalvers kalvenes

kalv

  1. kalv

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalv kalven kalve kalvene
Genitiv kalvs kalvens kalves kalvenes

kalv

  1. kalv

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalv  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalv kalven kalvar kalvane

kalv

  1. kalv