lem

Svenska

Substantiv

Böjningar av lem	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lem	lemmen	lemmar	lemmarna
Genitiv	lems	lemmens	lemmars	lemmarnas

lem

1. (anatomi) utskjutande kroppsdel, oftast om armar och ben

   Synonymer: extremitet

   Sammansättningar: lemlästa, manslem

   Besläktade ord: grovlemmad, inlemma

Översättningar

kroppsdel

• bokmål: lem ^(no) n
• danska: lem ^(da) n
• engelska: limb ^(en)
• finska: raaja ^(fi)
• fornsvenska: limber m
• franska: membre ^(fr) m
• färöiska: limur m
• isländska: limur ^(is) m
• latin: membrum n
• nynorska: lem m
• polska: członek ^(pl) m
• portugisiska: membro ^(pt) m
• spanska: miembro ^(es) m
• tyska: Glied ^(de) n, Gliedmaße ^(de) f