mås

Svenska

Substantiv

Böjningar av mås	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mås	måsen	måsar	måsarna
Genitiv	mås	måsens	måsars	måsarnas

mås

1. individ inom familjen måsar och trutar, som är mindre och har mindre krafrig näbb

   Sammansättningar: dvärgmås, fiskmås, ismås, måsfjäder, måsfågel, måsunge, måsvinge, måsägg, präriemås, rosenmås, skrattmås, trädmås, tärnmås

   Se även: trut

Översättningar

Översättningar

• bokmål: måke ^(no) mf, måse m
• danska: måge ^(da)
• engelska: gull ^(en)
• finska: lokki ^(fi)
• franska: mouette ^(fr) f
• isländska: máfur ^(is) m, mávur ^(is) m
• italienska: gabbiano ^(it) m
• litauiska: kiras ^(lt)
• lulesamiska: skávlle
• nederländska: meeuw ^(nl)
• nynorska: måke mf, måse m
• portugisiska: gaivota ^(pt) f
• ryska: чайка ^(ru) f
• tjeckiska: racek ^(cs)
• turkiska: martı ^(tr)
• tyska: Möwe ^(de) f

Verb

mås

1. böjningsform av må

Danska

Substantiv

Böjningar av mås	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mås	måsen	måse	måsene
Genitiv	måss	måsens	måses	måsenes

mås

• uttal: /ˈmɔˀs/

1. (vardagligt) rumpa, häck

   Etymologi: Av lågtyska mas, mars, en sammandragning av "im ars" ("i rumpan").