må

Svenska

Verb

Böjningar av må 1	Aktiv	Passiv
Infinitiv	må	mås
Presens	mår	mås
Preteritum	mådde	måddes
Supinum	mått	måtts
Imperativ	må	–
Particip
Presens	mående, måendes
Perfekt	–

Böjningar av må 2	Aktiv
Infinitiv	–
Presens	må
Preteritum	måtte
Supinum	–
Imperativ	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–

må

• uttal: må:

1. (intransitivt) känna sig, beskrivning av hälsotillstånd

   Hur mår du?

   Jag mår bra.

   Hur mås det?

2. (intransitivt) hjälpverb som bildar presens konjunktiv, en verbform som uttrycker en önskan, begäran eller i vissa fall en befallning

   Må det gå dig väl på provet.

   Det må så vara.

   Jag må vara en idiot, men det här kommer fungera.

Etymologi: Av fornsvenska magha, mogha, mugha ("förmå, kunna, få, böra"), av fornnordiska mega, av urgermanska *maganą (”må, kunna”), av urindoeuropeiska *megʰ-.

Fraser

om hälsotillstånd

• må illa
• hur mås det?

hjälpverb

• må du tro

Sammansättningar

• illamående
• välmående

Se även

• mån
• månde
• månne

Översättningar

känna sig; hälsotillstånd

• bulgariska: чувствам ^(bg)
• engelska: feel ^(en), be ^(en)
• esperanto: farti
• finska: voida ^(fi)
• franska: aller ^(fr)
• italienska: stare ^(it)
• nederländska: zich voelen
• polska: czuć ^(pl) się
• spanska: estar ^(es)
• tyska: sich fühlen ^(de)

hjälpverb

• engelska: may ^(en), let ^(en) (befallning)
• jiddisch: מעגן (megn)
• nederländska: mogen ^(nl)
• ryska: может ^(ru)
• tyska: mögen ^(de)
• älvdalska: mą̊

Bokmål

Verb

må

1. böjningsform av måtte

Danska

Verb

må

1. böjningsform av måtte