mecka

Svenska

Substantiv

mecka (oböjligt)

• uttal: ˈmeˌka

1. plats där något utvecklas, förfinats eller där något är särskilt vanligt förekommande och välrepresenterat: dansmusikens mecka, frimärkssamlarnas mecka.

   Jag ska åka till Las Vegas, hasardspelens mecka.

   Etymologi: Sen 1965 till Mecka, ort i Saudiarabien och islams heligaste stad.

   Synonymer: eldorado

   Homofoner: Mecka

Översättningar

plats där något utvecklas, förfinats eller där något är särskilt vanligt förekommande och välrepresenterat: dansmusikens mecka, frimärkssamlarnas mecka.

• bokmål: mekka n

Verb

Böjningar av mecka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	mecka	meckas
Presens	meckar	meckas
Preteritum	meckade	meckades
Supinum	meckat	meckats
Imperativ	mecka	–
Particip
Presens	meckande, meckandes
Perfekt	meckad

mecka

• uttal: ˈmeˌka, även uttal: ˈmeːˌka

1. (vardagligt) reparera bilar och liknande teknisk utrustning; allmänt om att pyssla med något

   Hon ska mecka med min bil och se om hon kan hitta felet.

   Nu har jag meckat med den här pennan i flera timmar utan att förstå hur den funkar.

   Varianter: meka

   Synonymer: fixa, greja, ordna, pula, reparera

   Besläktade ord: meckig

   Etymologi: Av mekaniker.

2. (slang) preparera narkotika, särskilt om cannabis

   Kan du mecka klart den där jointen någon gång?

Översättningar

(vardagligt) reparera bilar och liknande teknisk utrustning

• bokmål: mekke

preparera narkotika, särskilt om cannabis

• bokmål: mekke