morfem
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av morfem | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | morfem | morfemet | morfem | morfemen |
| Genitiv | morfems | morfemets | morfems | morfemens |
morfem
- skriftspråkets minsta enhet med en semantisk betydelse och/eller en grammatisk funktion
- För en språkvetenskaplig analys av ett ord kan man dela upp det i sina morfem.
- Fria morfem kan förenas dels med andra fria morfem, dels med bundna morfem.
- Etymologi: Sedan 1898. Av franskans morphème och grekiskans morphé, ’form’.
- Besläktade ord: morfematisk, morfemisk
- Sammansättningar: avledningsmorfem, basmorfem, böjningsmorfem, egenskapsmorfem, fogemorfem, fogmorfem, funktionsmorfem, morfemanalys, morfemlexikon, morfemvillkoret, nollmorfem, restmorfem, rotmorfem
- Jämför: avledning, ordled
- Se även: fonem, morfofonematik, morfologi, morfotax
