nämndeman

Svenska

Substantiv

Böjningar av nämndeman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nämndeman	nämndemannen	nämndemän	nämndemännen
Genitiv	nämndemans	nämndemannens	nämndemäns	nämndemännens

nämndeman u

1. person vid domstol som fungerar som domare utan full laglig utbildning

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet. Som fornsvenska næmdar maþer.

   Se även tesaurus: Domare, Rådsförsamling

Översättningar

Översättningar

• bokmål: domsmann m
• danska: nævning ^(da) u
• finska: lautamies ^(fi)
• kroatiska: porotnik m, porotnica f
• nederländska: schepen ^(nl)
• spanska: jurado ^(es) m, regidor ^(es) m
• tyska: Schöffe ^(de) m, Schöffin ^(de) f, Laienrichter ^(de) m, Laienrichterin ^(de) f, Geschworener ^(de) m, Geschworene ^(de) f