nageln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

nageln

  1. böjningsform av nagel

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för nageln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv nageln
Presensparticip nagelnd
Perfektparticip genagelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich nagle, nagel, nagele  du nagelst  er, sie, es nagelt 
Plural wir nageln  ihr nagelt  sie nageln 
Preteritum Singular ich nagelte  du nageltest  er, sie, es nagelte 
Plural wir nagelten  ihr nageltet  sie nagelten 
Imperativ
Singular - nagle, nagel, nagele ! -
Plural - nagelt ! nageln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich nagele  du nagelest  er, sie, es nagele 
Plural wir nageln  ihr nagelet  sie nageln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich nagelte  du nageltest  er, sie, es nagelte 
Plural wir nagelten  ihr nageltet  sie nagelten 

nageln

  1. spika, nagla
    Besläktade ord: Nagel
    Sammansättningar: festnageln