officer

Svenska

Substantiv

Böjningar av officer	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	officer	officeren, officern	officerare1	officerarna
Genitiv	officers	officerens, officerns	officerares1	officerarnas
Not: Se under grammatikrubriken

officer

• uttal: [åfis'e:r]

1. (militärt) högre befälsperson inom krigsmakt

   Sammansättningar: arméofficer, artilleriofficer, bataljonsofficer, dagofficer, flaggunderofficer, flygofficer, garnisonsofficer, infanteriofficer, kavalleriofficer, marinofficer, officersaspirant, officersboställe, officersförbund, officersgrad, officershögskola, officerskår, officersmäss, officersutbildning, officersämne, pansarvärnsofficer, plutonsofficer, regementsofficer, reservofficer, sambandsofficer, sjöofficer, stabsofficer, subalternofficer (ur bruk), underhållsofficer, underofficer, underrättelseofficer, yrkesofficer

   Grammatik: I äldre tid användes pluralformerna officerer(s) i obestämd form, och officererna(s) i bestämd form. De förekommer i viss mån fortfarande, men inte alls lika frekvent. Officerare används även i singularform, vilket egentligen är felaktigt.

   Se även: officerare

Översättningar

Översättningar

• bokmål: offiser
• danska: officer
• engelska: officer ^(en)
• estniska: ohvitser
• finska: upseeri ^(fi)
• franska: officier ^(fr)
• grekiska: αξιωματικός ^(el)
• indonesiska: perwira ^(id)
• isländska: liðsforingi ^(is), offisér
• italienska: ufficiale ^(it)
• lettiska: virsnieks
• litauiska: karininkas
• nederländska: officier ^(nl)
• polska: oficer ^(pl)
• portugisiska: oficial ^(pt)
• rumänska: ofiţer
• ryska: офицер ^(ru)
• slovakiska: dôstojník
• slovenska: častnik
• spanska: oficial ^(es)
• tjeckiska: důstojník ^(cs)
• turkiska: subay ^(tr)
• tyska: Offizier ^(de) m, Offizierin ^(de) f
• ungerska: katonatiszt ^(hu), tiszt ^(hu)

Danska

Substantiv

Böjningar av officer	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	officer	officeren	officerer	officererne
Genitiv	officers	officerens	officerers	officerernes

officer u

1. (militärt) officer

   officer af reserven

   officer i reserven

   Sammansättningar: efterretningsofficer, forbindelsesofficer, linjeofficer, maskinofficer, officerselev, officersfamilie, officersskole, officersuddannet, politiofficer, presseofficer, reserveofficer, søofficer, underofficer

   Besläktade ord: specialofficer