ogre

Engelska

Substantiv

Böjningar av ogre	Singular	Plural
Nominativ	ogre	ogres
Genitiv	ogre's	ogres'

ogre

• uttal: (brittisk engelska) ˈəʊ.ɡə, uttal: (amerikansk engelska) ˈoʊ.ɡɚⓘ

1. (mytologi) (storvuxen och människoätande) jätte, troll; odjur, best

   Etymologi: Dokumenterat i engelska språket från 1700-talet, av franska ogre, av latinska Orcus (”underjordens gud”), av grekiska Όρκος (Horkos) edens gud/demon (av ὅρκος ("ed")) som bestraffar de som begått mened och vittnat falskt.

Besläktade ord

• ogrish / ogreish