onkel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Onkel.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av onkel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ onkel onklen onklar onklarna, åld. el. dial. onklarne
Genitiv onkels onklens onklars onklarnas, åld. el. dial. onklarnes

onkel

  1. farbror eller morbror
    ordets kvinnliga motsvarighet är tant

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

onkel

  1. farbror eller morbror

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

onkel u

  1. farbror eller morbror