orre

Svenska

Substantiv

Böjningar av orre	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orre	orren	orrar	orrarna
Genitiv	orres	orrens	orrars	orrarnas

orre

1. en art (Tetrao tetrix) inom fågelfamiljen fälthöns (Phasianidae); individ av arten orre

   Sammansättningar: orrhöna, orrtupp

2. örfil

   Han tog henne på rumpan varpå hon gav honom en orre.

3. lösaktig eller lättfotad person, oftast om unga kvinnor (jmf. hora (2))

   Etymologi: Från turiskans orospu, ursprungligen från persiskans روسپی, ruspi.

Översättningar

en fågelart

• bokmål: orrfugl
• danska: urfugl ^(da) u
• engelska: black grouse ^(en)
• estniska: teder
• finska: teeri ^(fi)
• frisiska: kuorhin
• färöiska: orri
• isländska: orri m
• katalanska: gall de cua forcada
• litauiska: tetervinas ^(lt) m
• nederländska: korhoen ^(nl)
• polska: cietrzew ^(pl) m
• turkiska: kara orman tavuğu ^(tr)
• tyska: Birkhuhn ^(de) n
• ungerska: nyírfajd ^(hu)

örfil

• polska: fanga w ucho f
• tyska: Ohrfeige ^(de) f

Sydsamiska

Substantiv

orre

1. ny