påle

Svenska

Substantiv

Böjningar av påle	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	påle	pålen	pålar	pålarna
Genitiv	påles	pålens	pålars	pålarnas

påle

1. stock eller stolpe som är nedkörd i marken

   Besläktade ord: påla, pålning

   Sammansättningar: pålgrundläggning, pålningsvirke, pålverk, skampåle, tältpåle

Översättningar

stolpe i marken

• bokmål: påle mf, pel m, pæl m
• danska: pæl u
• engelska: pile ^(en) under jord, pole ^(en) ovan jord
• franska: pieu ^(fr) m, poteau ^(fr) m
• hebreiska: מוֹט ^(he) m (mot)
• ryska: кол ^(ru) m
• tyska: Pfahl ^(de) m