mark

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även märk och Mark.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mark 1-2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mark marken marker markerna
Genitiv marks markens markers markernas

mark

  1. det som man går på utomhus; jordyta
    Jag tappade min plånbok på marken.
    Löven dalade sakta till den släta marken.
    kuperad mark
    Jag ska gräva en grop i marken.
  2. landområde (i naturtillstånd) (ofta med avseende på naturförhållanden) (även bildligt)
    Det har .. gällt att bearbeta opinionen bland personalen, och den är hårdbru­ten mark. WÄGNER Norrt. 96 (1908).
    skog och mark
    skogig mark
  3. mark (ovan) betraktat som någons egendom
    Området mellan vägen och ån är min mark.
    Det är förbjudet att på stadens vida marker ...
  4. (ålderdomligt) tecken, märke, bevis
  5. (kortspel) tecken om vilken färg man är stark eller svag i
  6. viktenhet (för mynt och handel)
  7. benämning på den tidigare valutan i olika utländer (bl.a. i Finland och Tyskland innan de bytte till euro) och förr även i Sverige
    Jag växlar in alla mina mark.
  8. märken som representerar vinst och förlust; spelmark
    Jag blev av med alla mina marker, och således alla mina satsade pengar.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska mark. Jämför fornvästnordiska mǫrk. Av urgermanska *markō, av urindoeuropeiska *marǵ- ‎(“kant, gräns”). Rotbesläktat med latinets margo ‎(“gräns, kant”), forniriska mruig, bruig ‎(“gräns, gränsland”).
Synonymer: jord, ägor
Sammansättningar: allmänningsmark, backmark, barmark, barmark, betesmark, betmark, bymark, bärmark, eremark, fastmark, finnmark, fjällmark, fäladsmark, fämark, fårmark, gatumark, grusmark, gräsmark, hagmark, hedmark, hemmansmark, häradsmark, ismark, jaktmark, kalmark, kulturmark, lappmark, ljungmark, markanalys, markartilleri, markbereda, markbiologi, markblotta, markboll, markbrand, markbyggare, markflora, markfuktighet, markfynd, markfågel, markförbättring, markförsämring, markförsök, markgrav, markhyra, markjord, markkrypare, markköpare, marklag, markledes, marklinje, markluft, marklära, marklöpare, markområde, markpersonal, markreaktion, markrullare, markruta, markränta, markråtta, marksida, markskada, markskikt, markskott, markskydd, markskäl, markslag, markspaning, markstrid, markstudium, markstyrka, marktemperatur, marktorn, marktrupp, marktrång, marktäcke, markupplåtelse, markvatten, markvegetation, markvid, markvinning, markvittring, markväg, markvärde, markvärme, markvätska, markväxt, markvård, markyta, markägare, momark, moränmark, mossmark, myrmark, odlingsmark, rismark, sankmark, skogsmark, slåttermark, stadsmark, stäppmark, sumpmark, svedjemark, tomtmark, torvmark, träskmark, utmark, vildmark, älgmark, åkermark, ödemark, överloppsmark
Fraser: i skog och mark, kasta till marken, minerad mark, slå till marken
Se även: ägovidd

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mark  Singular Plural
Nominativ mark marks
Genitiv mark's marks'

mark

  1. märke
  2. fläck
  3. mark, tidigare valutor i Tyskland och Finland
  4. (ålderdomligt) mindre stycke land, mark eller rike
    1954: Sagan om de två tornen, J.R.R. Tolkien:
    There dwells Théoden son of Thengel, King of the Mark of Rohan.
  5. plats
    On your mark! Get set! Go!
    Klara, färdiga, gå!

Verb[redigera]

Böjningar av mark  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens mark marks mark
Preteritum marked
Perfektparticip marked
Presensparticip marking, vard. markin'

mark

  1. markera
    I will mark this spot.
  2. märka, sätta märke
  3. bedöma

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

mark

  1. (sport) mål