pöbel

Se även Pöbel.

Svenska

Substantiv

Böjningar av pöbel	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pöbel	pöbeln
Genitiv	pöbels	pöbelns

pöbel

• uttal: ˈpøːbəl

1. (germanism, nedsättande, oftast i bestämd form: pöbeln) lägre samhällsskikt eller den obildade allmänheten, ofta om uppretade och/eller protesterande folkmassor

   Pöbeln slet borgmästaren ur bilen och stenade honom till döds.

   Jag tror inte din finstämda prosa kommer att uppskattas av pöbeln.

   Sammansättningar: pöbelaktig, pöbelaktighet, pöbelfasoner, pöbelhop, pöbelspråk, pöbelupplopp

   Etymologi: Sedan 1735 av franska peuple från latinska populus (”folk”). Besläktat med pop, populär.

   Synonymer: drägg, mobb, pack, patrask, plebs, populasen, slödder

Översättningar

lägre samhällsskikt eller den obildade allmänheten

• bokmål: pøbel m
• engelska: pleb ^(en), riffraff ^(en), rabble ^(en)
• polska: pospólstwo ^(pl) n, motłoch ^(pl) m, hałastra ^(pl) f, hołota ^(pl) f, plebs ^(pl) m
• portugisiska: plebe ^(pt) m
• tyska: Pöbel ^(de) m, Proletariat ^(de), Gesindel ^(de), Pack ^(de), Janhagel ^(de), Canaille ^(de), Plebs ^(de), Lumpenpack ^(de)