paaren

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för paaren 

Hjälpverb: haben

Infinitiv paaren
Presensparticip paarend
Perfektparticip gepaart
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich paare  du paarst  er, sie, es paart 
Plural wir paaren  ihr paart  sie paaren 
Preteritum Singular ich paarte  du paartest  er, sie, es paarte 
Plural wir paarten  ihr paartet  sie paarten 
Imperativ
Singular - paare ! -
Plural - paart ! paaren Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich paare  du paarest  er, sie, es paare 
Plural wir paaren  ihr paaret  sie paaren 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich paarte  du paartest  er, sie, es paarte 
Plural wir paarten  ihr paartet  sie paarten 

paaren

  1. (reflexivt: sich paaren) para sig
  2. para ihop, bilda par
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Paar, Paarung