plong

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Interjektion[redigera]

plong

  1. (onomatopoesi) interjektion som används när man vill härma ett gällt klingande ljud (nästan alltid i förhållande till ett något högre föregoende "pling")
    2018: ABC-maskeraden, Johanna Bergstrand:
    Xenia spelar en liten trudelutt. Pling plong plong, plong pling, pling pling.
    Varianter: plång
    Etymologi: Onomatopoestiskt.[1]
    Sammansättningar: plingplong
    Jämför: bång, dong, kling, ping, plang, pling, plonk

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "plång", läst 2023-11-07