polen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Polen, pölen, poolen och pålen.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

polen

  1. böjningsform av pol

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för polen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv polen
Presensparticip polend
Perfektparticip gepolt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich pole  du polst  er, sie, es polt 
Plural wir polen  ihr polt  sie polen 
Preteritum Singular ich polte  du poltest  er, sie, es polte 
Plural wir polten  ihr poltet  sie polten 
Imperativ
Singular - pole ! -
Plural - polt ! polen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich pole  du polest  er, sie, es pole 
Plural wir polen  ihr polet  sie polen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich polte  du poltest  er, sie, es polte 
Plural wir polten  ihr poltet  sie polten 

polen

  1. förbinda med en elektrisk pol
    Besläktade ord: Pol