polen

Se även Polen, pölen och pålen.

Svenska

Substantiv

polen

1. böjningsform av pol

   Homofoner: poolen

Nederländska

Substantiv

polen

1. böjningsform av pool

Spanska

Substantiv

polen m

1. (botanik) pollen, ståndarmjöl

Tyska

Verb

Konjugation för polen  Hjälpverb: haben
Infinitiv		polen
Presensparticip		polend
Perfektparticip		gepolt
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich pole	du polst	er, sie, es polt
	Plural	wir polen	ihr polt	sie polen
Preteritum	Singular	ich polte	du poltest	er, sie, es polte
	Plural	wir polten	ihr poltet	sie polten
Imperativ
Singular		-	pole !	-
Plural		-	polt !	polen Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich pole	du polest	er, sie, es pole
	Plural	wir polen	ihr polet	sie polen
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich polte	du poltest	er, sie, es polte
	Plural	wir polten	ihr poltet	sie polten

polen

1. förbinda med en elektrisk pol

   Besläktade ord: Pol