pol

Se även Pol, pol., pöl och pól .

Tvärspråkligt

Kod

pol

pol

1. (ISO 639-2) kod för språket polska
2. (ISO 639-3) kod för språket polska

Svenska

Substantiv

Böjningar av pol	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pol	polen	poler	polerna
Genitiv	pols	polens	polers	polernas

pol

1. (naturgeografi, astronomi) en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler)

   Hyponymer: nordpol, sydpol, Nordpolen, Sydpolen

2. (fysik) en ände av en magnet

   Hyponymer: nordpol, sydpol

   Sammansättningar: monopol, dipol, kvadrupol

3. (komplex analys, matematik) en punkt där gränsvärdet för en given funktion är oändligheten

   Den komplexvärda funktionen $f\colon z\mapsto {\frac {1}{1+z^{2}}}$ har poler i punkterna $z=\pm i$.

   Hyponymer: enkelpol, multipelpol

Homofoner: pool

Besläktade ord: polar-, polarisera, polär

Översättningar

(naturgeografi, astronomi)

• engelska: pole ^(en)
• finska: napa ^(fi)
• franska: pôle ^(fr) m
• indonesiska: kutub ^(id)
• italienska: polo ^(it) m
• ryska: полюс ^(ru) m
• spanska: polo ^(es) m
• tjeckiska: pól ^(cs) m
• turkiska: kutup ^(tr)
• tyska: Pol ^(de) m

(fysik) ände av en magnet

• engelska: pole ^(en)
• franska: pôle ^(fr) m
• indonesiska: kutub ^(id)
• isländska: segulpóll m
• italienska: polo ^(it) m
• spanska: polo ^(es)
• tjeckiska: pól ^(cs) m
• tyska: Pol ^(de) m

(matematik, komplex analys)

• engelska: pole ^(en)
• franska: pôle ^(fr) m
• italienska: polo ^(it) m
• spanska: polo ^(es) m
• tjeckiska: pól ^(cs) m