pol

Se även Pol, pol. och pöl.

Svenska

Substantiv

Böjningar av pol	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pol	polen	poler	polerna
Genitiv	pols	polens	polers	polernas

pol

1. (naturgeografi, astronomi) en av de två punkter på en himlakropp genom vilka himlakroppens rotationsaxel passerar (syftar ofta på någon av jordens poler)
2. (fysik) en ände av en magnet
3. (komplex analys) en punkt där gränsvärdet för en given funktion är oändligheten

   Den komplexvärda funktionen $f\colon z\mapsto {\frac {1}{1+z^{2}}}$ har poler i punkterna $z=\pm i$.

Hyponymer

geografisk pol

• nordpolen
• sydpolen

magnetisk pol

• nordpol
• sydpol

matematisk pol

• enkelpol
• multipelpol

Sammansättningar

fysik

• monopol
• dipol
• kvadrupol

Besläktade ord

• polär
• polar-
• polarisera

Översättningar

geografisk

engelska: pole (en) ryska: полюс (ru) m

tjeckiska: pól (cs) m

magnetisk

engelska: pole (en) isländska: segulpóll m

tjeckiska: pól (cs) m tyska: Pol (de) m

matematisk

engelska: pole (en)

tjeckiska: pól (cs) m