polynom

Svenska

Substantiv

Böjningar av polynom	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	polynom	polynomet	polynom	polynomen
Genitiv	polynoms	polynomets	polynoms	polynomens

polynom n

1. (matematik) ett algebraiskt uttryck, summan av termer som består av en koefficient multiplicerad med en variabel upphöjd till ett naturligt tal, d.v.s. uttryck på formen $a_{0}+a_{1}x+\cdots a_{n}x^{n}$$a_{0}+a_{1}x+\cdots a_{n}x^{n}$

Etymologi

sammansatt av poly- (många) och nom för namn.

Sammansättningar

• andragradspolynom
• tredjegradspolynom

Besläktade ord

• monom
• binom
• rationell funktion

Översättningar

Översättningar

engelska: polynomial (en) franska: polynôme (fr) m nederländska: polynoom (nl)

ryska: полином (ru) m, многочлен (ru) m tyska: Polynom (de) n