provocera

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av provocera  Aktiv Passiv
Infinitiv provocera provoceras
Presens provocerar provoceras
Preteritum provocerade provocerades
Supinum provocerat provocerats
Imperativ provocera
Particip
Presens provocerande, provocerandes
Perfekt provocerad

provocera

  1. reta, bära sig utmanande åt
    Provocera inte henne.
    Besläktade ord: provokation, provokatör, oprovocerad
    Sammansättningar: framprovocera
    Etymologi: Av tyska provozieren (”utmana”), efter latinska provocare (”framkalla”), av pro-, fram, och vocare, "kalla".

Översättningar[redigera]