pudel

Se även Pudel.

Svenska

Substantiv

Böjningar av pudel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pudel	pudeln	pudlar	pudlarna
Genitiv	pudels	pudelns	pudlars	pudlarnas

vit pudel (1)

pudel

• uttal: ˈpʉːdɛl

1. intelligent och lättlärd medelstor hundras med hängande öron och ullig päls, ofta används beteckningen för dvärgpudel

   En stereotyp om pudlar är att de nästan bara ägs av äldre överklasstanter.

   Etymologi: Sedan sent 1700-tal från tyska Pudel(hund) av pudeln ”plaska i vatten”, besläktat med svenska puddla med samma betydelse samt pöl. Ordet kommer från att pudeln användes vid sjöfågeljakt.

   Hyponymer: dvärgpudel, kungspudel, storpudel, toypudel

   Sammansättningar: luspudel, pudelvalp

   Fraser: klok som en pudel, pudelns kärna - om en företeelses sanna natur, sedan 1876 från Goethes Faust

2. (politik) offentlig ursäkt efter (politiskt) fiasko

   Utrikesministern gjorde en pudel på presskonferensen.

   Vanliga konstruktioner: göra en pudel

   Jämför: hel pudel, halv pudel

Översättningar

hundras

• bokmål: puddel ^(no) m
• danska: puddelhund u
• engelska: poodle ^(en)
• esperanto: pudelo
• estniska: puudel, puudlikoer
• finska: villakoira ^(fi)
• franska: barbet ^(fr) m, barbette ^(fr) f
• nederländska: poedel ^(nl)
• nynorska: puddel m
• ryska: пудель ^(ru)
• spanska: caniche ^(es)
• turkiska: kaniş ^(tr)
• tyska: Pudel ^(de)

Estniska

Substantiv

pudel

1. flaska

   Sammansättningar: välipudel