quisling

Svenska

Substantiv

Böjningar av quisling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	quisling	quislingen	quislingar	quislingarna
Genitiv	quislings	quislingens	quislingars	quislingarnas

quisling

• uttal: ˈkvɪslˌɪŋ

1. landsförrädare
2. förrädare

Etymologi: Belagt i språket sedan 1940. Av efternamnet på Vidkun Quisling.

Sammansättningar: quislingregering

Översättningar

Översättningar

• engelska: quisling ^(en)
• isländska: kvislingur m, föðurlandssvikari ^(is) m
• tyska: Landesverräter m, Verräter ^(de) m, Kollaborateur ^(de) m; Landesverräterin f, Verräterin ^(de) f, Kollaborateurin ^(de) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av quisling	Singular	Plural
Nominativ	quisling	quislings
Genitiv	quisling's	quislings'

quisling

1. quisling