rättegång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rättegång  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rättegång rättegången rättegångar rättegångarna, åld. el. dial. rättegångarne
Genitiv rättegångs rättegångens rättegångars rättegångarnas, åld. el. dial. rättegångarnes

rättegång

  1. juridisk process (= rättslig gång), förhandling (sammanträde) i en domstol
    1923: Nordisk familjebok:
    Han blef därför häktad, och mot honom började 29 juni 1908 en rättegång för mened och andras förledande till detta brott […].
    2012 (14 jan): Sjutton åtalde i rättegång utan motstycke (Sydsvenskan):
    Rättegången avslutas enligt planerna i slutet av april, och dom faller senast den 1 juli.

Översättningar[redigera]