rön

Se även røn och rönn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rön	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rön	rönet	rön	rönen
Genitiv	röns	rönets	röns	rönens

rön

• uttal: røːn

1. iakttagelse, observation, erfarenhet, kunskap, lärdom

   Sammansättningar: forskningsrön

   Besläktade ord: röna

   Se även tesaurus: Skildring

2. böjningsform av rö

Etymologi

Av fornsvenska røn. Nordiskt ord besläktat med isländska raun, och med släktingar i grekiskan.

Översättningar

iakttagelse

• engelska: experience ^(en)
• ryska: опыт ^(ru) m
• tyska: Erfahrung ^(de) f