regn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av regn 1-2 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ regn regnet
Genitiv regns regnets
Böjningar av regn 3 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ regn regnet regn regnen
Genitiv regns regnets regns regnens

regn

  1. (meteorologi) nederbörd i smält form
  2. (meteorologi) typ av väder då regn faller
  3. (meteorologi) regnväder, regnskur; tidsperiod under vilken regn faller
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Tidigare stavat rägn, sedan fornsvenska ræghn, fornnordiska regn, av urgermanska *regna-, varav även engelska rain, tyska Regen, m.fl. Vidare ursprung ovisst, men möjligen går det tillbaka till ett urindoeuropeiskt *reg-, "fuktig", "våt", som också kan ha givit latin rigare, "vattna", "väta" (jämför irrigation).[1]
Besläktade ord: regna, regnig
Sammansättningar: duggregn, hällregn, novemberregn, ordensregn, pengaregn, regnbåge, regnbädd, regncape, regndiger, regndroppe, regnkappa, regnmoln, regnområde, regnrock, regnskog, regnskugga, regnskur, regnvatten, regnväder, slagregn, spöregn, ösregn
Fraser: efter regn kommer sol, regnet står som spön i backen

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av regn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ regn regnet regn regnene, regna
Genitiv regns regnets regns regnenes, regnas

regn n

  1. (meteorologi) regn

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

regn n

  1. (meteorologi) regn

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av regn  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ regn regnið
Ackusativ regn regnið
Dativ regni regninu
Genitiv regns regnsins

regn n

  1. regn

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av regn  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ regn regnið
Ackusativ regn regnið
Dativ regni regninu
Genitiv regns regnsins

regn n

  1. regn
    Besläktade ord: rigna, rigning
    Sammansättningar: regnblautur, regnblússa, regnbogi, regnbuxur, regndropi, regnheldur, regnhlíf, regnkápa, regnskúr, regnvatn

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

regn n

  1. (meteorologi) regn

Källor[redigera]

  1. Online Etymology Dictionary: "rain", läst 2009-07-05