rein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reiner reinene
Genitiv reins reinens reiners reinenes

rein

  1. (däggdjur) ren

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

rein

  1. tygel

Verb

[redigera]

rein

  1. tygla
    Homofoner: rain, reign

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rein  Singular Plural
Maskulinum rein reins

rein m

  1. (anatomi) njure, speciellt hos människor

Se även

[redigera]

Frisiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

rein

  • uttal: ra.i ̯n, rɛ.i ̯n
  1. regn

Adjektiv

[redigera]

rein

  • uttal: ra.i ̯n, rɛ.i ̯n
  1. ren

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reinar reinane

rein

  1. (däggdjur) ren

Tyska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av rein 
Predikativa former
Positiv rein
Komparativ reiner
Superlativ am reinsten

rein

  1. ren
    Besläktade ord: Reinheit, reinigen
    Sammansättningar: stubenrein, stilrein, unrein

Volapük

[redigera]

Substantiv

[redigera]

rein

  1. regn