rein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reiner reinene
Genitiv reins reinens reiners reinenes

rein

  1. (däggdjur) ren

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinenn rein’ reina
Dativ   reinem   reinum

rein m

  • uttal: /réɪ̯ːn/, /rɑ́ːɳ/, /rɑ́ɪ̯ːn/
  1. ren
    Etymologi: Av fornnordiska hreinn.
    Sammansättningar: reinbrims, reinmusa, reinstúf, reinstyngj

Adjektiv[redigera]

rein

  1. ren

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

rein

  1. tygel

Verb[redigera]

rein

  1. tygla
    Homofoner: rain, reign

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rein  Singular Plural
Maskulinum rein reins

rein m

  1. (anatomi) njure, speciellt hos människor

Se även[redigera]

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reinar reinane

rein

  1. (däggdjur) ren

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av rein 
Predikativa former
Positiv rein
Komparativ reiner
Superlativ am reinsten

rein

  1. ren

Volapük[redigera]

Substantiv[redigera]

rein

  1. regn