runa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av runa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ runa runan runor runorna
Genitiv runas runans runors runornas

runa

  1. en typ av äldre skrivtecken
    Sammansättningar: begreppsruna, bindruna, dalruna, hälsingeruna, isruna, korsarmsruna, kortkvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, orchonruna, runalfabet, runologi, runrad, runristare, runskrift, runstav, runsten
  2. minnesord över en avliden, dödsruna
  3. dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång
    Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.
    Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.
    Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska run, runa. Av urgermanska *rūnō f "hemlighet".

Översättningar[redigera]