runa

Se även Runa.

Svenska

Substantiv

Böjningar av runa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	runa	runan	runor	runorna
Genitiv	runas	runans	runors	runornas
Som förled i sammansättningar används run- eller runo-.

runor (1) ur den äldre futharken från fynd i Vadstena

runa u

1. typ av skrivtecken tillhörande ett runalfabet (futhark) som främst brukades av germanska folk före introduktionen av (och sedan parallellt med) det latinska alfabetet

   Sammansättningar: (som förled) runalfabet, runben, runbleck, runchiffer, rundanska, rundikt, rundikta, rundiktad, runform, rungalder, runhäll, runinskrift, runjämtska, runkalender, runkenning, runkväde, runlatin, runmagi, runmästare, runnordiska, runnorska, runrad, runramsa, runrim, runrimma, runrimmad, runrista, runristad, runristare, runristning, runskrift, runskriva, runskriven, runstav, runsten, runsticka, runstungen, runsvenska, runsång, runtecken

   Sammansättningar: (som efterled) bandruna, begreppsruna, bindruna, dalruna, danskruna, dubbelruna, hälsingeruna, isruna, klappruna, knutruna, korsarmsruna, kortkvistruna, kvistruna, långkvistruna, lönnruna, manuskriptaruna, medeltidsruna, målruna, märkesruna, normalruna, orchonruna, samstavsruna, sejdruna, skyddsruna, spegelruna, stupruna, svartruna, talruna, trollruna, trolldumsruna, villruna, vändruna

   Vanliga konstruktioner: dansk runa, dubbelstungen runa, medeltida runa, punkterad runa, runa med ring, svensk-norsk runa, stavlös runa, steglad runa, stungen runa, yngre runa, äldre runa

   Besläktade ord: runisk, runolog, runologi, runologisk

   Se även: kategori:Runor

2. minnesord över en avliden, dödsruna
3. dikt; i synnerhet finsk folkdikt eller sång

   Man visste länge, att gamla finska runor ännu sjöngs av folket.

   Etymologi: Av finska runo, av urgermanska *rūnō.

   Sammansättningar: runometer, runosamlare, runosamling, runosång, runosångare

Etymologi: Belagt i språket sedan 500-talet. Av fornsvenska run (”runa”), av fornnordiska rún, av urnordiska ᚱᚢᚾᛟ (runo), av urgermanska *rūnō (”hemlighet”).

Se även tesaurus: Skrivning, Minnesmärke

Översättningar

slags forngermanskt skrivtecken

• bokmål: rune mf
• danska: rune ^(da) u
• engelska: rune ^(en)
• finska: riimu ^(fi)
• franska: rune ^(fr) f
• färöiska: rún f
• grekiska: ρούνος m (roúnos)
• isländska: rún ^(is) f
• italienska: runa ^(it) f
• nederländska: rune ^(nl) f
• nynorska: rune f
• polska: runa ^(pl) f
• portugisiska: runa f
• ryska: руна ^(ru) f (rúna)
• slovakiska: runa f
• spanska: runa ^(es) f
• tyska: Rune ^(de) f

se dödsruna

se dikt

Fornsvenska

Verb

runa

1. viska, mumla

   Synonymer: hviska

   Etymologi: Av fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.

Substantiv

runa f

1. (femininum) runa, runtecken

   Synonymer: run

   Sammansättningar: runosten

Katalanska

Substantiv

Böjningar av runa	Singular	Plural
Femininum	runa	runes

runa f

1. (femininum) runa, runtecken

   Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.

   Besläktade ord: rúnic

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av runa	Singular	Plural
Femininum	runa	runas

runa f

1. (femininum) runa, runtecken

   Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.

   Besläktade ord: rúnico

Spanska

Substantiv

Böjningar av runa	Singular	Plural
Femininum	runa	runas

runa f

1. (femininum) runa, runtecken

   Etymologi: Lånat från fornnordiska rún, av urgermanska *rūnō.

   Besläktade ord: rúnico, runo