sändebud

Svenska

Substantiv

Böjningar av sändebud	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sändebud	sändebudet	sändebud	sändebuden
Genitiv	sändebuds	sändebudets	sändebuds	sändebudens

sändebud

1. person som har till uppgift att föra ett bud från en person till en annan

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400 (cirka), som fornsvenska sændebudh.

Översättningar

Översättningar

• arabiska: سَفِير m
• bokmål: sendebud n
• finska: lähetti ^(fi), viestinviejä
• litauiska: pasiuntinys m
• osmanska: سفير
• turkiska: elçi ^(tr), sefir ^(tr)
• tyska: Bote ^(de) m, Gesandter ^(de) m, Gesandte ^(de) f, Sendbote ^(de) m, Sendbotin f, Abgesandter ^(de) m, Abgesandte ^(de) f