sönande

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sönande  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ sönande sönandet
Genitiv sönandes sönandets

sönande n

  1. (juridik, ålderdomligt) förlust (förverkande) genom försummelse; presensparticip av söna
    1939: Teknisk Tidskrift:
    För lagligt sönande kräves dessutom, att gruvägaren genom domstols dom dömes förlustig rätten till gruvan.