Hoppa till innehållet

sammanhållning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sammanhållning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ sammanhållning sammanhållningen
Genitiv sammanhållnings sammanhållningens

sammanhållning

  1. känsla av samhörighet (inom grupp)
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1721.[1]

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "sammanhållning"