sammanhang
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av sammanhang | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sammanhang | sammanhanget | sammanhang | sammanhangen |
| Genitiv | sammanhangs | sammanhangets | sammanhangs | sammanhangens |
sammanhang
- det som något hör ihop med; kontext
- Etymologi: Av tyska Zusammenhang[1], vilket kommer av verbet zusammenhängen, "hänga ihop".
Översättningar[redigera]
det som något hör ihop med
|
|
Källor[redigera]
- ↑ Svenska Akademiens ordbok: "sammanhang", läst 2009-05-18
