signa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av signa  Aktiv Passiv
Infinitiv signa signas
Presens signar signas
Preteritum signade signades
Supinum signat signats
Imperativ signa
Particip
Presens signande, signandes
Perfekt signad

signa

  1. göra korstecken; helga
    Etymologi: Av fornsvenska sighna, av latinska signāre, presens aktiv av signō (”jag sätter märke på, jag utmärker, jag sigillerar, jag förseglar”), avledning till signum (”märke, sigill, emblem”), antingen av uritaliska *seknom, av urindoeuropeiska *sek- (”skära”) eller urindoeuropeiska *sekʷ- (”följa”). Jämför danska signe, fornvästnordiska signa, norska signe, fornsaxiska segnon, fornhögtyska seganon (medelhögtyska segenen, segen, tyska segnen), fornengelska segnian (engelska sign), fornfranska segnier, saignier, signer med fler varianter (franska signer). I kyrkligt latin även specifikt i betydelsen "göra korstecken, inviga, välsigna". Besläktat med signum, såg, sektor, sekant, signera.[1][2][3][4][5]
    Sammansättningar: välsigna
  2. (ålderdomligt) välsigna
    Etymologi: Samma som 1.
  3. (anglicism, vardagligt) signera
    Etymologi: Av engelska sign + -a.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Användning: Ej att förväxlas med segna (som förr även kunde vara en variant till signa).

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "signa"
  2. Wiktionary på engelska "signare"
  3. Wiktionary på engelska "signo"
  4. Wiktionary på engelska "signum"
  5. Wiktionary på engelska "Reconstruction:Proto-Indo-European/sek-"