sisu

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sisu  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ sisu sisun
Genitiv sisus sisuns

sisu

  1. uthållighet och envishet
    Etymologi: Av finska sisu (”kampvilja, lynne”).

Användning[redigera]

Används mest i formuleringar som den finska sisun, alltså som har att göra med Finland.

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sisu  Singular   Singular
Grammatiskt
Nominativ sisu Ackusativ 1 sisu
Ackusativ 2 sisun
Genitiv sisun Partitiv sisua
Lokativ (intern) Lokativ (extern)
Inessiv sisussa Adessiv sisulla
Elativ sisusta Ablativ sisulta
Illativ sisuun Allativ sisulle
Essiv Marginell
Essiv sisuna Instruktiv
Abessiv sisutta
Translativ sisuksi Komitativ

sisu

  1. kampvilja och lynne
    Fraser: Suomalainen sisu - finsk sisu