skälm

Se även skalm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av skälm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skälm	skälmen	skälmar	skälmarna
Genitiv	skälms	skälmens	skälmars	skälmarnas

skälm

1. skojare, bedragare, förrädare

   Synonymer: skalk

   Etymologi: Belägg finns i svenska språket från 1520, som fornsvenska skiælmber, av medellågtyska schelm, schelme (”skälm; kadaver”). Det tyska ordets ursprung är omtvistat.

   Besläktade ord: skälmaktig, skälmsk

Översättningar

Översättningar

• finska: kelmi ^(fi), huijari ^(fi)
• tyska: Schelm ^(de) m