Hoppa till innehållet

bedragare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bedragare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bedragare bedragaren, vard. bedragarn bedragare bedragarna
Genitiv bedragares bedragarens, vard. bedragarns bedragares bedragarnas

bedragare

  1. person som bedrar
    Synonymer: lurendrejare, rufflare, skälm, skojare, solochvårare, svindlare, taskspelare
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1500-talets början,[1] som fornsvenska bedræghare.
    Besläktade ord: bedra, bedrägeri

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "bedragare"