skakel

Svenska

Substantiv

skakel u

1. stång som sammanbinder vagn med sele på vardera sida om en draghäst eller annat dragdjur

   1892 (20 aug): Ett spårvagnsmissöde. (Svenska Morgonbladet):

   Körsvennen sökte komma mellan spårvagnen och ett par på gatan stående flyttningslass, hvarvid hästen skyggade och rände mot spårvagnen med den påföljd, att en stolpe afbröts och en passagerare var nära att skadas af skakeln.

   Varianter: skackel

   Synonymer: skalm