skank

Se även skånk och skänk.

Svenska

Substantiv

Böjningar av skank	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skank	skanken	skankar	skankarna
Genitiv	skanks	skankens	skankars	skankarnas

Böjningar av skank (ovanligare)	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skank	skanken	skankor	skankorna
Genitiv	skanks	skankens	skankors	skankornas

skank

1. (biologi) del av bak­benet som sträcker sig från knä­leden till hasen på fyrfotadjur (särskilt om häst eller nötkreatur)

   Etymologi: Svensk dialektalt skank 'lår; sken­ben'; nära besläktat med svensk dialektalt skakk, skank, fornsvenska skakker 'sned'. Belagt sedan ca 1635.

   Synonymer: skånk

2. (skämtsamt) ben på människa

   Dra åt dig skankarna!