sleuth

Engelska

Substantiv

Böjningar av sleuth	Singular	Plural
Nominativ	sleuth	sleuths
Genitiv	sleuth's	sleuths'

sleuth

• uttal: sluːθ

1. (ålderdomligt, skämtsamt) deckare

   Etymologi: Av medelengelska sloth (”spår”), av fornnordiska sloð, ytterligare ursprung okänt. Betydelseglidningen från ”spår” till ”detektiv” skedde som en förkortning av sleuth-hound (”spårhund”).

Verb

Böjningar av sleuth	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	sleuth	sleuths	sleuth
Preteritum	◀	sleuthed	▶
Perfektparticip	◀	sleuthed	▶
Presensparticip	◀	sleuthing, vard. sleuthin'	▶

sleuth

• uttal: sluːθ

1. (intransitivt) snoka

   Etymologi: Från substantivet. Belagt sedan 1900.